onsdag 30 november 2016

Advent - den härliga väntan

Nu är den äntligen här igen, den underbara advent. Jag hittade det här inlägget från den första december 2013 som så väl beskriver denna underbara tid. Idag är barnen större men de har ändå full koll på att idag var den sista dagen som de vaknade utan att få öppna adventskalendern. 

Advent - den härliga väntan 



Min mamma säger alltid att hennes favoritdag i julhelgen är juldagen. När allt är klart och man kan såsa runt i morgonrock, spela spel och äta rester hela dan. Det är en härlig dag men för mig är det bästa med julen advent. Denna härliga väntan när man förbereder och det blir lite mer jul för varje dag.

I morse vaknade jag av att små tassande steg. Melker klev upp i sängen och viskade: "Är det dags att öppna kalendern nu?" Vi gick upp, öppnade första paketet i kalendern trots att lillebror fortfarande sov. Vem orkar vänta?

Oskar satte en deg igår kväll som kalljäste i kylen och bakade fantastiska frukostfrallor. Nybakt bröd, kardemummakaffe/chaite, äppeljuice och rabarbermarmelad fick bli frukost. Jag tände första ljuset i adventsljusstaken och sjöng "Nu är det första advent och första ljuset är tänt. I vårat hus är det advent." Melker tyckte det var en bra sång. Noa sa "Mera jut!" och det är svårt att förklara för en 1,5-åring vad advent är. Att man väntar och medan man väntar får man en liten uns jul varje dag.

Vi såg tv-kalendern och även om farmor var lite väl läskig för Melker verkar den vara riktigt bra. "Mera. Apa." sa Noa när kalendern var slut. "Det kommer mera imorgon" svarade jag " och dessutom var det ingen apa, bara stenristningar". Vi letade länge efter luckan och sedan försökte vi lyssna på radiokalendern men barnen bara slogs och hoppade runt som galningar. "In the age of television, no one listens to the radio" sa jag, och lät Melker öppna luckan utan att lyssna klart.

Så städade, handlade och lekte vi hela dagen. Precis som vanligt. "Mera. Ket." sa Noa varje gång han passerade kalendern. "Åh, jag vill så gärna öppna ett till paket" sa Melker en tre, fyra eller hundra gånger. "Imorgon, får du öppna ett till". Imorgon. Det är ändå det bästa med advent, att det bästa hela tiden finns framför en och man får vänta, längta och baka hur mycket som helst.

torsdag 24 november 2016

Det som göms i snö

Om det är något vi norrlänningar hatar, så är det snö som smälter på vintern. De flesta av oss vill ha mängder med snö så att vi kan leka. Åka skidor, skridskor, skoter, pimpla och hänga i pulkabacken med en termos varm choklad, det vill vi göra hela vintern. Njuta av den vita snön som lyser upp den becksvarta vintern. 

För många här uppe är vintern den bästa årstiden. Jag förstår att det kan vara lite svårt att förstå för er som bor längre söderut, där vinter innebär slask, halka och kalla vindar. Det är inte roligt. Den senaste veckan har vi haft sådan söder-vinter. Regn, ishalka och den vackra snön försvinner i rask takt. Så vi är ordentligt tjuriga här hemma. 


Men så upptäckte jag att det fanns en fördel. Kålen jag inte orkat ta hand om innan det stora snöfallet, började titta upp. Genast blev jag på bättre humör, för skidor och varm choklad i all ära, jag blir ändå gladast av att skörda. Den röda grönkålen verkade knappt bry sig om att den legat i en snöhög i flera veckor. Den var lika krispig och fin som innan. 


Den stora plantan palmkål jag hade i köksträdgården mådde inte särskilt bra. Palmkål gillar inte om det blir kallare än -10 grader och det har vi haft några gånger. Bladen var solkiga och fick bli kaninmat istället. De små plantorna som begravts under en stor snöhög, var däremot jättefina. Spänstiga och goda blad. Under snön var jorden inte ens fryst. 


Så det sjukt dåliga vädret gav mig chans att rätta till mitt misstag och få en liten burk surkål till skinkan i jul. Så underbart! Helt plötsligt är odlingsgnistan tillbaka och jag har börjat titta lite på fröer till nästa år.

tisdag 22 november 2016

Jag minns en odlingssommar

Vintern är inte så kul just nu. Regn, halka och is. Jag har inte energi nog att börja planera nästa års odling än, så jag piggar upp mig med att minnas förra odlingssommaren istället.


När vi satte upp odlingstunneln kände jag mig verkligen rik. Oj vad jag skulle odla mycket här. Så blev det ju också.


Mängder med tomater, chili och gurka fick vi i den lilla tunneln. Lite chili och bönor blev det också. 



Förstå omgången sådde jag när snön låg kvar på marken och kunde skörda rädisor riktigt tidigt. Det var riktigt trevligt.


Jag satte också potatis i hink och fick färskpotatis ganska tidigt. Ett bra experiment som ska utvecklas till nästa år. 


Mest längtar jag efter att börja varje matlagning med att gå ut i trädgården och skörda. Det är en underbar känsla.  


Så köksträdgården. Det är några månader kvar innan vi ses igen. Först ska du vila under ett tjockt täcke snö i många månader. Du kanske ser mig gå förbi ibland men då ska jag bara titta på stjärnor eller åka i skidor. Men i början på maj, kanske till och med i slutet av april om våren är tidig, kommer jag springande igen med jord, fröpåsar och gödsel och jag hoppas att vi lyckas producera minst lika mycket grönsaker som vi gjorde i år.

fredag 18 november 2016

torsdag 17 november 2016

Sjukstuga

Jag har varit sjuk hela veckan, barnen sedan i tisdags. Förkylning, feber och hosta följer alltid när vädret slår om och ligger kring nollan. Den fuktiga luften gör att vi knappt kan andas och elden i öppna spisen vill aldrig ta sig. Oskar får sitta och sova för att inte hosta upp lungorna. Jag letar desperat på väderprognoserna. När slår vädret om igen? När blir det minusgrader dygnet runt? Nästa torsdag, kanske.

Det är ju trots allt november, årets absolut sämsta månad. När vädret är kasst, det blir mörkare och mörkare och hjärtat tyngre och tyngre. "Jag önskar att november inte fanns", sa Melker för något år sedan men han ändrade sig några dagar senare. "För om november inte fanns, skulle ju någon annan månad vara den sämsta." Han har så rätt. För att ha riktigt roligt behöver man också ha riktigt tråkigt. För att ha mycket energi, behöver man ibland ha ingen. Låt kropp och knopp vila. Det är bara så förbannat tråkigt.

Jag trodde att jag skulle slippa novembermörkret i år när det föll så mycket fin snö så tidigt och advent kommer så tidigt. Jag får väl koka glögg och dricka till pepparkakorna vi redan bakat och börja julpynta redan i helgen. Sno åt mig lite av adventsmyset i förtid, för att höja humöret. Jag tänder i alla fall en brasa, det hjälper alltid lite grann.


lördag 12 november 2016

Vinterlördag i bilder


Vi har haft en skönt, vilsam lördag. Det är det sköna när jorden fryser och täcks med snö. Det ger oss en viloperiod, chans till återhämtning. Dagen började med sen frukost med äggröra och baguette, tv-spelsstund och sedan pepparkaksbak. 


Lite tidigt kanske men när snön kommer och höst går över till vinter, blir vi sugna på pepparkakor. 


Efter pepparkaksbak och lunch, drog vi upp till skidstugan för pulkaåkning. 


Först gick det långsamt i djupsnön men efter ett tag susade barnen skrikande och skrattande ner för backen. 


Barnen och Oskar, tyvärr var min rygg inte med på pulkaåkning idag. Luften är så härlig när det är nästan -10 grader ute, jag njuter av varje stund för tydligen ska det bli kring noll till veckan. Hoppas att ni hade en minst lika trevlig lördag. 


måndag 7 november 2016

Den underbara snön


Den vräker verkligen ner, den vackra vita snön. På en vecka har min värld förvandlats från ful och tråkig höst till vacker vinter. Allt blir ljusare och det där trädgårdsjobbet jag inte hann med i höst, ja det får helt enkelt vänta. Ett tjockt lager av vit fluffig snö täcker alla ogjorda arbeten, så jag slipper se dem. Jag brukar säga till barnen att den första snön alltid smälter bort men jag gissar att den här får vi ha kvar. Vi har nog nästan fått en halvmeter vid det här laget.


November brukar vara en tuff månad. Mörkt, kallt och blött men i år ser det bättre ut. Redan nu kan vi börja med snölek, sparkturer och pulkaåkning. Det höjer mitt novemberhumör rejält. Men först måste vi skotta. Och skotta. Och skotta lite till. Oskar fick skotta i en halvtimme i morse, bara så att vi skulle få ut bilen ur garaget. Då är merparten av gården inte skottad än och snön bara vräker ner. Men det löser sig. Snön är lätt och luftig och vi har ju all tid i världen att få gårdsplanen framkomlig.


Efter snökanoner och ihärdig snöande i många dagar, är det lätt att bli lite gnällig över allt jobb men jag älskar snön. Tur är väl det. Jag tycker lite synd om människor som bor här uppe och hatar snö. Det blir mycket hat när marken är snötäckt nästan 6 månader varje år. Jag känner istället tacksamhet när snön faller. Jag har alltid önskat mig överkroppsstyrka men hela mitt liv varit svag i allt utom benmuskler. Första vintern här såg snön till att göra mig starkare än jag någonsin varit och det har lett till mycket mindre smärta i kroppen. Jag orkar mer och behöver inte förlita mig på Oskar för alla lyft. Min rygg är bättre än den varit på 10-15 år. Så jag har all anledning att känna tacksamhet mot snön.