söndag 15 januari 2017

Planer, såschema och annat man borde anteckna någonstans

Som seriös självhushållare borde jag naturligtvis ha lite bättre ordning. I ett fint exelark eller anteckningsbok borde jag skriva ner hur mycket jag sått, när jag sått, hur mycket jag skördat, gödslat och annat som kan påverka resultatet. Jag borde föra bok på hur mycket vi konsumerar och se till att odla på ett så effektivt sätt som möjligt för att få så stor avkastning som möjligt. Men det gör jag inte. Jag är notoriskt dålig på formell planering och uppföljning. Mycket antecknas aldrig och förvaras bara i mitt huvud, där i alla fall en tredjedel försvinner spårlöst.

Med åren har jag lärt mig att helt utan planering och uppföljning blir ingenting gjort. Så, vad gör man då när man är totalt kaosig och får ångest av för mycket planering men ändå måste planera? Man planerar kaosigt! Exempelvis gjorde jag ett såschema häromdan:


Första gången jag gjorde ett såschema, skrev jag ner det fint på ett papper, la det på skrivbordet och hittade det kanske till februari-mars sådderna men sedan försvann pappret. Jag organiserade mina fröer i alfabetisk ordning i frölådan och så såg det ut till första sådden, då jag inte orkade sätta tillbaka fröerna jag sått i rätt ordning, utan bara tryckte ner allt i en enda röra. Nu sätter jag ihop mina fröer i små buntar och skriver en lapp på. Det här ska sås i februari, det här i plastback i mars och det här på friland. Väldigt lätt att bara ta fram när det är dags att så och senare lathet/kaosighet påverkar inte systemet. 

Annars är bloggen mitt bästa redskap för planering och uppföljning. Här skriver jag när jag sår, när jag skördar och när något går fel. Inte i fina listor men informationen går alltid att få fram när minnet sviker mig. 



torsdag 12 januari 2017

Verkligen dags att så Habanero

Förra året sådde jag chili på juldan och det var planen att jag skulle göra det i år också men odlingslusten har inte riktigt velat infinna sig. Jag har dragit mina fötter, inte orkat hämta jord, inte orkat ta reda på hur den fina värmemattan jag fick i julklapp av Oskar fungerar. Ursäkterna har varit många och extremt lama. Sanningen är att jag helt enkelt inte känt någon lust att odla. Nu är det den 11:e januari och om jag ska hinna få någon Habanero dulce i år är det HÖG tid att så. Så idag spelar det ingen roll om jag har lust eller inte. Idag sår jag.

Förra veckan lyssnade jag på Två odlare emellans första fullängdspod, för den handlade just om chili. Där berättade Farbror Grön, att vissa typer av chili bör sås redan i mitten på december, medan andra kan vänta till i februari. Jag ska odla 4 sorters chili i år: Jalapeno, Aij Blanco, Espalette och Habanero Dulce. De två första är riktigt snabba, så jag väntar med att så dem till i februari men de två sista sår jag idag.


Jag gör som vanligt, för det brukar fungera bra. Jag lägger vanlig, lite näringsrikare jord i halva krukan och såjord i övre halvan av krukan. Så vattnar jag och sår tre frön i varje kruka. På krukan sätter jag en plastpåse, som jag sticker några lufthål i och sådden sätts under ett lysrör. Det nya för i år är att jag har en värmematta. Ska bli spännande att se om det går fortare för de små plantorna att titta fram ur jorden i år. Kanske kan det väcka odlingslusten igen, att se små späda chiliplantor titta upp ur krukorna? Jag hoppas det.

måndag 9 januari 2017

Ett utvilat huvud

Jag tog mig en välbehövlig vila över helgerna. Huvudet fick slippa producera och bara fokusera på familj, fina vänner och barnen utan att allt måste dokumenteras och skrivas om. Det var otroligt skönt att bara få vara i nuet en stund. Nu har vi två dagar kvar på jullovet jag och barnen är ordentligt taggade på att gå tillbaka till skola/jobb/förskola. Jag längtar efter att få använda mitt utvilade huvud till att skriva texter och barnen längtar efter kompisar och matte. Nu hoppas vi att 2017 blir ett alldeles fantastiskt år.

onsdag 28 december 2016

Årskrönika 2016

Nu börjar 2016 lida mot sitt slut och vi måste acceptera att det blev inget hönshus i år heller och vi lyckades inte lösa alla sommarkorsord, i år igen. På många sätt känns det som att 2016 inte var ett särskilt bra år, särskilt om man ser till världsläget. Tittar man lite närmare visar det sig dock att det hände en hel del positiva saker här hemma på gården i alla fall. Här kommer 2016 års årskrönika från Hallonbacken:


Vinter

Januari var riktigt kall och vi hade ända ner till -30 en vecka. Den viktiga vårvintern var däremot riktigt fin och vi ägnade många timmar åt skidåkning, pulka och spark. Vi fikade i den fina vårsolen och njöt av det fina vädret. Jag odlade sallad inomhus och Oskar bakade allt vårt bröd. Vi försökte skippa maskindiskmedlet och använda bikarbonat och vinäger istället, något som fungerade bra på kort sikt men på lång sikt gav beläggningar som inte gick bort. Jag lärde mig göra egen havremjölk och egen havreyoghurt.


Odling

2016 var mitt första, lyckade odlingsår. Vintersådden och vårsådden lyckades riktigt bra och trots en kall juni fick vi mängder med grönsaker. Oskar satte upp stora lysrör i källaren, vilket gav riktigt fina plantor att plantera ut. Det var första året vi odlade i växthustunnel och fick en fin skörd av chili, tomat och gurka i den. Mellan juli och december köpte vi nästan inte en enda grönsak eller grönsakskonserv. Vi åt det vi hade odlat här hemma och det var en fantastisk känsla. Även om vi nu måste handla frukt, potatis och vissa grönsaker har vi fortfarande kvar mycket hemma. Morötterna kommer räcka året ut, vi har några tomatkonserver kvar och inlagd gurka har vi så att det räcker till nästa sommar.

Allt blev självklart inte lyckat. Kålmalsinvasionen höll på att ta död på alla mina kålplantor. Den blöta och kalla våren dödade hälften av all vitlök. Rödbetor blev knappt något, som vanligt och bönskörden lämnade mycket att önska. Kryddlandet blev inte klart och den kalla vintern dödade all min mynta. Men vad gör väl det. Överlag är jag mycket nöjd med odlingsåret 2016 och ser mycket fram emot nästa år.

Trädfällning


Oskar fick en ny motorsåg i julklapp och under vintern och våren, fällde han sjukt mycket träd. Han gallrade i skogsträdgården och högg mängder av björkar vid köksträdgården. Störst skillnad gjorde det ändå när vi fällde de två stora björkarna vid huset. Den ena fällde Oskar och den andra tog vi hjälp med. Det skapade ett lugn kring huset när det inte var överskuggat av stora träd längre. Det blev mycket ved, en balansgång-grej till barnen och den sista biten tjock björk kom en snäll granne och körde bort.

Husdjur


Vi skaffad en liten kanin som hängt ute och hoppat hela sommaren. Oskar byggde en schysst bur åt honom och han verkar trivas ganska bra. Kaniner är ju underbart billiga husdjur. På sommaren plockar vi all mat åt honom från den egna trädgården och på vintern äter han hö, lite sallad, groddar, äpplen och morotsbitar. Om vi bara kunde tänka oss att slakta skulle det bli väldigt billigt kött. 

Körkort



Det stora för mig 2016 var att jag äntligen tog körkort. Det har gett mig en enorm frihet och ett större lugn i familjen. För att få det gjort, gick jag en intensivkurs i Arjeplog. Där kunde jag koncentrera mig ordentligt på körningen och komma över min rädsla för att köra bil. Arjeplog var otroligt vackert men att vara borta från familjen och gården så länge var väldigt jobbigt. Men det var så värt det.

Vägra handla hela tiden


Under hösten har vi testat att bara handla en gång i månaden och så länge vi hade egenproducerade grönsaker gick det över förväntan. Vi handlade bara två gånger i månaden. Nu när grönsakslagret börjar sina är det svårare och jag gissar att vi kommer behöva handla fler gånger. En storhandling och sedan två mindre kompletteringshandlingar kommer vi nog att landa på. Det är i alla fall mycket bättre än att handla två gånger i veckan som innan.

Det var lite av vad vi gjorde 2016. Nu laddar vi för för ett 2017 med nya utmaningar och roliga stunder. Först ut är renovering av Noas rum och chilisådd. Men först ska vi fira nyår i dagarna tre med fina vänner.

torsdag 15 december 2016

Mardrömmar och köttätande

Ibland drömmer jag sådana otäcka mardrömmar att de känns helt verkliga. De är svåra att skaka av sig och gör att jag kan vara rädd i flera dagar. I helgen hade jag en sådan dröm. Jag drömde att barnen hoppade på stenar över en isbelagd älv och Noa gick igenom isen. Jag började kasta av mig kläderna och springa mot honom men jag visste att jag inte hade en chans. När jag vaknade skrek jag rakt ut och grät hysteriskt. Det fanns bara en sak att göra, jag kröp ner i Noas säng och kramade hans lilla kropp för att känna att han verkligen var här. Lite sådär som när Noa kryper ner hos oss när han har drömt en mardröm. Han hurvade till när jag släppte in kall luft under täcket men sen tog han sina små händer och kramade om mig. Vi låg så. Han sov och jag kände hur drömmen rann bort. 

Så vaknade han. 
- Mamma?
- Jag var tvungen att krypa ner hos dig, för jag drömde en så läskig mardröm.
- Vad drömde du då? undrade Noa
- Att du föll ner i en vak. 
Han tittade frågande på mig. 
- Vet du vad en vak är för något?
Han skakade på huvudet. 
- Det är ett hål i isen. 
- Jag vill inte ramla ner i ett hål i isen. Jag vill bara göra gropar där jag kan fånga rovdjur. 
- Okeeeej, svarade jag. 
- Jag ska jaga varg och björn. Men inte räv tror jag. 
- Men om räven äter upp mina hönor, då kan du väl jaga räv, frågade jag.
- Ja och om räven äter upp dina bin ska jag också skjuta räv, för jag vill ju ha honung. Honung är så gott och bra när man är sjuk
Nu hade Melker tydligen vaknat också, för från sängen ovanför hördes:
- Men jag tycker inte att du måste skjuta den. Du kan väl bara flytta den till en plats längre bort?
- Nä, jag ska skjuta djur för jag vill ha kött! sa Noa bestämt. Jag ska jaga gris också, för det är så gott.
- Gris brukar man inte jaga, sa jag. Den föder man ju upp på gården och tar till slaktaren
Noa såg besviken ut. 
- Men du kan jaga vildsvin. Det är ju som gris fast vilt. 
- Ja, ja. Jag ska jaga vildsvin, ropar Noa.
Från sängen ovanför hörs en stor suck. 
- Det tycker inte jag är en bra idé, sa Melker. 

Så fanns inte den otäcka mardrömmen längre. Mina fina barn fanns här hos mig, precis som det ska vara. Jag reflekterade över hur olika syn mina barn har på köttätande och jag förstår precis varför det har blivit så. När Melker var liten var vi vegetarianer och berättade ofta för honom att vi inte åt kött och inte ville döda djur. Det bär han fortfarande med sig. Han är ingen stor köttätare och tycker inte att man ska skada djur. 

Noa har under hela sitt liv haft föräldrar som tror på att producera den mat man äter själv och att kött är en del av en hållbar livsstil på så här nordliga breddgrader. Han växer upp med att alla vänners föräldrar jagar och längtar tills han får skaffa en egen bössa och fixa sitt eget kött. Han älskar kött och tycker att vi ska skaffa en hona till vår kanin, så att vi kan få kaninungar, som vi sedan äter upp. Det tycker Melker är en väldigt dålig idé. Spännande hur mycket de där första åren i livet påverkar oss, trots att vi inte minns något från de åren. 

måndag 5 december 2016

Fröinventering


Även om det är december och vilotid för trädgårdsmästaren, är det dags att så smått börja planera för odlingsåret 2017. Redan i oktober gjorde jag ju en grov plan för vad som skulle odlas var i köksträdgården, så jag har lite koll på vilka fröer jag behöver. Nu måste jag också se vad jag redan har och bestämma vilka sorter jag vill satsa på i år. Förra året fick jag byta ut en stor del av min fröbank för att sorterna inte passade för norrländska förhållanden. I år ser det bättre ut. Faktum är att min inventering visar att jag inte behöver mer än ett dussin fröer i år.

Så gamla fröer

De flesta fröer går alldeles utmärkt att använda trots att de är några år gamla. Den enda grönsak som behöver färska fröer är palsternacka. I år sådde jag morotsfröer från 2013 som grodde utan problem. Det är ju skönt för man använder sällan en hel påse på en odlingssäsong om man bara odlar för det egna hushållet.

Fröfirmor

Jag köper helst fröer från Runåbergs. Tycker att de har de allra bästa fröerna för mitt klimat. I andra hand handlar jag av Impecta. De har många fina kulturarvssorter som passar bra att odla här i Norrland. Jag har inte fått någon ersättning för att säga det, utan det är bara vad jag tycker.

Fröer för norrländskt klimat

De flesta fröer köper jag för att jag har slut, eller för att de grodde dåligt förra året men jag gör också några sortbyten för att passa det norrländska klimatet bättre. Jag kommer inte odla Nero di Toscana i år, för jag vill ha en grönkål som klarar kylan bättre och kan stå ute till jul. Nero di Toscana ger upp vid -10 och det hade vi redan i början på november 2016. Jag kommer också att byta inläggningsgurka för H1 Little Leaf som jag odlade i år, trivdes inte alls. När det kommer till tomat skippar jag Sibirjak, som gav dåligt med frukt och Wippersnapper, som fick alldeles för mycket bladmögel. Istället tänker jag odla Garderner´s delight och Principe Borgese. 

Nu börjar jag verkligen se fram emot odlingssäsongen 2017!

onsdag 30 november 2016

Advent - den härliga väntan

Nu är den äntligen här igen, den underbara advent. Jag hittade det här inlägget från den första december 2013 som så väl beskriver denna underbara tid. Idag är barnen större men de har ändå full koll på att idag var den sista dagen som de vaknade utan att få öppna adventskalendern. 

Advent - den härliga väntan 



Min mamma säger alltid att hennes favoritdag i julhelgen är juldagen. När allt är klart och man kan såsa runt i morgonrock, spela spel och äta rester hela dan. Det är en härlig dag men för mig är det bästa med julen advent. Denna härliga väntan när man förbereder och det blir lite mer jul för varje dag.

I morse vaknade jag av att små tassande steg. Melker klev upp i sängen och viskade: "Är det dags att öppna kalendern nu?" Vi gick upp, öppnade första paketet i kalendern trots att lillebror fortfarande sov. Vem orkar vänta?

Oskar satte en deg igår kväll som kalljäste i kylen och bakade fantastiska frukostfrallor. Nybakt bröd, kardemummakaffe/chaite, äppeljuice och rabarbermarmelad fick bli frukost. Jag tände första ljuset i adventsljusstaken och sjöng "Nu är det första advent och första ljuset är tänt. I vårat hus är det advent." Melker tyckte det var en bra sång. Noa sa "Mera jut!" och det är svårt att förklara för en 1,5-åring vad advent är. Att man väntar och medan man väntar får man en liten uns jul varje dag.

Vi såg tv-kalendern och även om farmor var lite väl läskig för Melker verkar den vara riktigt bra. "Mera. Apa." sa Noa när kalendern var slut. "Det kommer mera imorgon" svarade jag " och dessutom var det ingen apa, bara stenristningar". Vi letade länge efter luckan och sedan försökte vi lyssna på radiokalendern men barnen bara slogs och hoppade runt som galningar. "In the age of television, no one listens to the radio" sa jag, och lät Melker öppna luckan utan att lyssna klart.

Så städade, handlade och lekte vi hela dagen. Precis som vanligt. "Mera. Ket." sa Noa varje gång han passerade kalendern. "Åh, jag vill så gärna öppna ett till paket" sa Melker en tre, fyra eller hundra gånger. "Imorgon, får du öppna ett till". Imorgon. Det är ändå det bästa med advent, att det bästa hela tiden finns framför en och man får vänta, längta och baka hur mycket som helst.