fredag 13 oktober 2017

En fredag i oktober


Idag sken solen i nästan två timmar. Så underbart för oss som knappt sett den på flera veckor. Vi skyndade såklart ut. Till vår glädje upptäckte vi att våra äpplen äntligen börjat mogna. Jag hade nästan gett upp hoppet. Ungefär en månad senare än vanligt kan vi nu plocka våra egna äpplen och koka äppelmos och torka äppelringar. Blir en rolig helgsysselsättning. 


Även djuren verkade njuta av solen. Harry, kaninen, har inte varit ute särskilt mycket eftersom det regnat så otroligt mycket de senaste veckorna. Han spratt lyckligt runt i sin lilla hage för den stora har han hittat ett sätt att rymma ur och vi orkar inte jaga kanin på rymmen hela tiden. Det räcker med att hönsen bara rymmer.


Charlie växer så det knakar och är redan 3,5 månad. Hon är inte världens nöjdaste bebis. Alltid i rörelse och oftast sur över allt hon inte kan. Nu börjar hon i alla fall gilla vagnen lite grann så att vi kan ta en promenad mellan regnskurarna. 

Jag har börjat jobba lite grann på fredagar. Det funkar riktigt bra, även om jag såklart får ta en hel del amningspauser. Inget är roligt om det är hela tiden och även om det är mysigt att hänga hela dagen med en liten bebis tycker jag att det är fruktansvärt tråkigt att vara föräldraledig. Det är som att hjärnan förtvinar lite grann och jag blir sur och grinig. 

Jag är så glad att vi har möjlighet att dela på föräldraledigheten den här gången. När Noa kom gjorde vår ekonomiska situation att jag var hemma hela tiden och Oskar jobbade hela tiden. Det var inte bra för någon. Nu är jag hemma mån-ons och Oskar tor-fre i alla fall tills Charlie är 1 år, sedan får vi se. 


Solen är på väg ner över köksträdgården och jag har snart skördat allt. Det återstår lite palsternacka, en och annan vintermorot och lite grönkål, det är allt. Plasten på polytunneln är nedplockad och allt som återstår är den provisoriska dörren Oskar satte upp när dragkedjan gick sönder. Jag känner att jag inte hann odla i år och ser redan fram emot nästa säsong då jag får sticka spaden i jorden igen. Men först återstår lite pyssel med nedklippning, täckning och vitlöksplantering. 

fredag 6 oktober 2017

En dag utan regn

Vilken hemskt regnig höst vi har. Marken kan inte ta mot mer mark och på lite dåligt dränerade platser på tomten bildas gigantiska regnpölar som inte försvinner trots att det slutar regna. Normalt brukar hösten vara min favoritårstid men då vill jag ha soliga dagar med kall luft, inte konstant regn. Allt är blött. 


Men idag regnade det inte! Ibland tittade till och med solen fram lite grann. Det var så underbart och jag passade på att hänga lite i köksträdgården. Bondbönorna slutskördades och klipptes ner medan jag lyssnade på tuppen som gal och fåglarna som kvittrar och äter rönnbär. 


Min köksträdgård börjar bli riktigt fin tycker jag. Varje år bygger jag någon bädd till och om 2 år är den nog färdig. I år har en gammal kökssoffa som ingen ville ha byggts om till jordgubbsland. Totalt 14 plantor har jag satt, så nu hoppas jag på en ganska god jordgubbsskörd nästa år. Jag har också förlängt några av raderna och byggt en ny bädd längst till höger. På framsidan har jag också påbörjat en häck av vinbär. 

Nästa år ska tunnelväxthuset få flytta närmare huset och bäddarna där huset står nu ska fyllas med perenna grönsaker som sparris och jordärtskockor. Jag flyttar växthuset av två skäl: Dels slår frosten ner lite senare på våren och tidigare på hösten i köksträdgården. Dels är det lite långt att dra vatten till tunnelväxthuset idag och det jobbet tar för mycket kraft. Sånt som kräver mycket omsorg ska stå nära huset, för då är det lättare att sköta. Flytten blir del ett av att bygga om min trädgård efter permakulturens principer. Jag längtar redan till nästa vår. 

tisdag 3 oktober 2017

Odlingssommaren 2017 - Hur gick det då?



Jag tänker se 2017 som ett mellanår, när det kommer till odling. Den där härliga sommarvärmen inföll aldrig och varmvädersväxter ville inte riktigt producera. Det ville inte vi heller, eller kunde inte i alla fall. Med ny bebis, dålig sömn och stora barn som reagerar på den nya familjesammansättningen, ja då fanns helt enkelt inte tillräckligt med energi för att gödselvattna och rensa ogräs. Det har såklart påverkat hur mycket skörd vi har fått i år. Med det i tanken, vill jag ändå påstå att vi fått ut bra med skörd. Vi har inte ökat mängden från förra året men ligger nog ungefär på samma nivå och det är jag väldigt stolt över. 


Varmvädersväxter

Den dåliga sommaren innebär att vi inte fått skörda riktigt samma saker som förra året. Gurka som vi åt mängder av förra året, blev tre pyttiga gurkor i år. Förra årets fantastiska tomatskörd blev 3 mogna tomater och ett gäng gröna som nu eftermognar i ett fönster. Vi har ändå ätit en hel del zucchini, för Genovese producerade under några veckor ganska stora mängder zucchini. Det finns gott om zucchini i frysen till vinterns alla zucchinipannkakor. 


Potatis och vitlök

Den stora skörden fanns istället bland potatisen. Vi satte potatis i några vänners potatisåker och har fått så mycket att jag inte har någon aning om hur vi ska förvara det. För första gången fick vi också ordentligt med vitlök. Det var vitlöken i växthustunneln som växte bäst, den hade nog mycket mera gödsel. Jag kan ta eget utsäde och det dröjer ännu länge innan vi behöver köpa någon vitlök. Äntligen! Vi använder otroligt mycket vitlök i maten, så att kunna odla så mycket vitlök som vi behöver är ett viktigt mål för mig. 


Baljväxter

Bondbönor fick vi också en stor skörd av för första gången. Vi band tidigt upp plantorna så att de inte la sig ner och de växte till skyarna. Att odla protein på de här breddgraderna är verkligen en utmaning, så det gör mig väldigt glad att vi hittat ett koncept som fungerar. Nästa år ska bondbönorna få ta upp en hel odlingslåda. Trots att bara en tredjedel av de gröna ärtorna kom upp, så fick vi mer ärtor än vi någonsin ätit. För första gången i mitt odlarliv lyckades jag också riktigt bra med sockerärtor. Vi har mumsat färska sockerärtor i flera månader nu men aldrig känt att vi har för mycket. 

Majs och paprika

Nya bekantskaper i år var majs och paprika. Vi fick riktigt fin spetspaprika som faktiskt hann mogna där ute i tunneln. Av 6 plantor majs fick jag 5 väldigt fina kolvar. De odlade jag också i tunnelväxthuset och vi har sprungit och lekt vind där inne var och varannan dag, vilket gav nästan perfekt pollinerade kolvar. Jag är mycket stolt! Barnen var fascinerade av den vita majsen som var ordentligt söt och god. 


Lite i förråden

Det är stor skillnad på vårt vinterförråd i år och förra året men det handlar inte så mycket om att vi skördat mindre i våra odlingar, det handlar om att jag BARA skördat från våra odlingar. Förra året plockade vi lingon, svamp och blåbär i skogen, äpplen och vinbär hos diverse grannar och jag köpte grönsaker på skördemarknad och förädlade. Om någon frågade om jag ville ha, sa jag ja. I år har vi inte hunnit med att njuta av andras skörd, bara vår egen och det gör stor skillnad i förråden. 

Mitt mål med med grönsaksodlingarna, är att vi inte ska behöva köpa grönsaker alls juni-december och väldigt lite januari-maj och mot det målet togs några viktiga steg i år. Vi lärde oss odla mycket potatis, bondbönor och vitlök - basen i vår matlagning. Förråden är egentligen lika fyllda som förra året men de innehåller mest potatis, istället för inlagd gurka och sylt. Vi har ätit mängder med färska grönsaker från våra odlingar ända sedan juli och fortfarande hämtar jag in färska grönsaker till några måltider i veckan. Vi njuter av de sista som marken ger och hoppas på en bättre sommar nästa år med mer energi till odlingarna och bättre väder. Då kanske vi både kan fylla både förrådet och magarna. 

tisdag 19 september 2017

Första sommaren med höns


Redan när vi flyttade till gården, bestämde vi att om tre år ska vi skaffa höns och i sommar har vi bott här i tre år. När vi fick reda på att jag var gravid förra hösten, tänkte vi att de planerna får vi nog lägga på hyllan. Med växande mage fanns inte utrymme att bygga något hönshus och att ta på sig mer jobb när man ska ha en nyfödd bebis, ja det är ju bara dumt. Men vi surade rejält över det, båda två och så såg jag en dag en hönsvagn till salu inte så långt från oss. En husvagn, omgjord till hönshus. Det var en möjlighet och vi tog den.


Så fick tio stycken små, icke könsbestämda kycklingar flytta hem till oss i maj. Vi köpte ett flyttbart elstängsel och ett soldrivet aggregat. Det har oftast hållit dem på plats men de bästa flygarna kan flyga över nätet och då och då måste vi jaga in hönsen i inhägnaden igen. De sticker dock inte så långt. När vinbärsbuskarna inom hägnet hade slut på vinbär men buskarna utanför fortfarande hade några kvar, ja då rymde de mest hela tiden. En höna fick för sig att hon borde lägga sina ägg i ett fint litet bo hon byggt utanför, så hon rymde varje morgon men det har vi satt stopp för. Hon är ingen toppenflygare utan hoppade över nätet med hjälp av husvagnen, så det var ganska enkelt att åtgärda. Fördelen med det flyttbara stängslet är att det är enkelt att göra nya hagar och flytta hönsen till nytt bete men på längre sikt vill vi nog ha en mer permanent hönsgård.


När vi fick hönsen var jag höggravid och trött. Efter Charlie kom, var jag istället nyförlöst, så det har främst fallit på Oskar att ta hand om hönsen. Jag har helt ärligt tyckt att de är ganska äckliga och lite läskiga, jag är ingen djurmänniska. Jag höll lite avstånd innan slakten också, för att jag inte ville fästa mig vid något djur jag skulle ha ihjäl. Det hjälpte inte. Att slå ihjäl en tupp, var så mycket värre än jag kunde tänka mig och jag hade inte trott att det skulle vara kul. Jag drömde mardrömmar i flera nätter och varje gång jag blundade såg jag ögonen på tuppen innan jag slog ihjäl den. Till slut ville jag inte leva självhushåll längre, utan flytta tillbaka till stan och dricka latte istället. Men det gick över. Tuppen stirrar fortfarande på mig när jag blundar men jag har lärt mig att leva med det. Om vi får kycklingar och måste slakta även nästa höst, kanske Oskar får be någon annan om hjälp, vi får se.


Vi slaktade tre tuppar och skänkte bort en. Då fick vi kvar 5 hönor och 1 tupp. En ganska lagom flock att hantera just nu. Tuppen heter Gandalf. Han är väldigt omtänksam om sina hönor och håller ihop flocken på ett bra sätt. Han gal lite väl mycket för min smak men jag antar att det är för att varna sina hönor. Hönsen heter Pegasus, Satchitarial, Hönan, Bönan och Grönan. (Barnen stod för namngivningen.) Nu har äntligen alla hönsen börjat värpa och de lägger ägg var och varannan dag. Äggen är så otroligt goda med en nästan orange gula. De flesta äggen är gröna men en höna lägger bruna, nästan rosa ägg. En lägger lite större ägg med dubbelgula. Äggen gör att jag börjat tycka mycket bättre om hönsen och sakta men säkert blir jag lite mindre rädd också.


Jag tycker också att det är fantastiskt hur bra flocken är på att gräva upp marken och rensa ogräs. Det ska vi se till att använda på ett mer organiserat sätt nästa år. De älskar resterna från köket och mumsar i sig allt från äppelskrutt när jag torkar äpplen, till barnens överblivna brödkanter. De bryr sig inte om att sniglarna ätit på blomkålen, utan mumsar glatt i sig allt utom den hårda stocken.


Nu stundar lite renovering av husvagnen inför vintern och så ska vi försöka flytta den lite närmare huset, så att man inte behöver gå så långt i mörkret för att ge dem foder och vatten. Jag hoppas att vi får njuta av ägg ett tag till, innan produktionen avtar för vintern.

tisdag 12 september 2017

På väg ut ur bebisbubblan


Efter en vädermässigt ganska trist sommar, går vi nu mot en vädermässigt tråkig höst. Men jag har ändå massor med energi. Jag gissar att det beror på att jag är på väg ut ur bebisbubblan. Den där första tiden som är både mysig och förvirrande, när man är så mosig i huvudet att det är svårt att tänka klart en hel tanke. Jag minns inte alls de tre första månaderna med Melker och Noa och nu förstår jag varför. Dimman har varit total.

Charlie sprattlar på bordet medan jag äter äggröra på hemägg

Jag tycke ändå att vi haft det riktigt trevligt i sommar. Det har varit kul att få en ny familjemedlem, hitta nya roller och få familjen att fungera igen. Allt har fungerat riktigt bra, trots att Charlie inte är en särskilt nöjd bebis. Nu börjar hon närma sig 3 månader och lugnar ner sig lite grann. Hon ligger gärna på en filt och sprattlar. Brorsorna älskar henne hur mycket som helst och blir inte ens galna när hon skriker hela vägen hem från stan eller måste lyssna på plinkig pianomusik för att INTE skrika hela vägen hem från stan. Lillasyster får göra som hon vill. Hon är Baby Bossen!


Skördemässigt har det inte varit en toppensommar. Dels för att vädret inte varit så bra, dels för att vi inte hunnit med och gödslat, vattnat och plockat sniglar i rätt hastighet. När vi haft energi, har vi jobbat för att förenkla arbetet, som att lägga flis i gångarna mellan lådorna i köksträdgården. Här är det alltid svårt att klippa och i det höga gräset frodas åkersniglarna. Jag kommer skriva mer om vad som funkat och inte funkat i år i ett senare inlägg.


Mesta delen av tiden har ägnats åt planering. När den här fina boken Permakultur - Framtiden i din trädgård, damp ner i brevlådan påbörjades en process att förändra och bygga upp vår gård på ett nytt sätt med nya tänk. Idag odlar vi så mycket som vi hinner med, med tre barn, jobb och gräsklippning men vi vill ju få ut mer och då behöver vi tänka lite annorlunda. Jag kommer prata mer om det i höst, just nu brinner det i huvudet av nya idéer och jag ser fram emot att se vår plats på jorden förvandlas.

Så efter en mycket längre bloggtorka än jag hade tänkt, är jag äntligen på väg ut ur bebisbubblan och hoppas på att uppdatera bloggen i alla fall någon gång i veckan framöver. Dags för slutskörd, förberedelser för nästa odlingsår och planering. Ja, och så blir det väl en del bebisprat också.

onsdag 19 juli 2017

Konserveringstider


Nu är de äntligen dags att plocka fram alla burkar som sparats i källaren hela året och börja konservera. I dagarna har det blivit rosenmarmelad, älgörtssaft, tomatsås och svartbönchili. Vi kände förra året att det var väldigt skönt att ha färdig tomatsås i källaren. Stressiga dagar blev middagen klart på den kvart det tog att koka pasta. Så i år satsar vi på fler hemkonserver. Jag har inga tomater än så länge och blir inte vädret bättre kommer det inte att bli några heller, så jag köpte lite tomater av en lokal tomatodlare och kokade sås. Igår gjorde vi bönchili och då passade vi på att koka lite extra och pröva att koka in en burk. Tänk att ha färdig bönchili att äta i höst!

fredag 14 juli 2017

Fyra har blivit fem


Även om det kändes hopplöst, så kom hon ut till slut. Familjen Ws femte medlem, lilla Charlie. Nästan två veckor över tiden hann jag gå innan min kropp tyckte att hon var redo. De sista veckorna kantades av konstanta förvärkar, sömnlösa nätter och alldeles för mycket smärta. Ingenting blev gjort och vi fick bara vänta. Ett tag var förvärkarna så kraftiga att vi åkte in till förlossningen men vi fick åka hem igen. Själva förlossningen var lite för dramatisk, om jag orkar ska jag berätta om det en annan dag.


Nu har två veckor gått sedan fyra blev fem och vi börjar så smått vänja oss vid att vara flera. Vid att bebisen såklart har bajsat precis när man ska gå in på legoutställningen, att mat måste serveras på en gång och varje eftermiddag behöver pappa och bebis en sovstund i soffan, annars blir de väldigt suriga hela kvällen. Innan någon klipper gräset, städar hos hönsen eller rensar lite ogräs en stund måste man först diskutera och förhandla så att den andra föräldern har koll på bebisen och middagen blir aldrig någonsin klar i tid. Men framförallt har vi enorma mängder bebismys, stolta storebröder och lugna hemmadagar där vi försöker ta tillvara på de få fina sommardagar som serveras. Allting är nästan perfekt!