fredag 16 februari 2018

Att inte bara börja på nytt utan att göra klart


Vi älskar att lära oss nya saker. Kasta oss in i oprövade vatten och likt Pippi säga: Ja, det har jag ju aldrig gjort förut så det är jag säkert bra på. Det är en av de saker som lockar så med självhushållarlivet, det finns oändligt mycket nya saker att lära sig hela tiden. Särskilt för oss som kom från stan och har bott i lägenhet hela vårt vuxna liv. Jag kan göra vad jag vill, bara jag lär mig hur och det ger otaliga möjligheter. Tänk så underbart!

När vi kom hit fanns tusen saker att göra: Jag vill ha odlingsbänkar, djur, växthus, renovering, bin, ved, trädfällning, höns, mer odlingsbäddar, förvaring för skörd... Listan blir lätt oändlig och det finns alltid något nytt att engagera sig i. Livet är som bäst när det är i förändring och man lär sig nya saker och det är inget fel med det men det är lätt att man fastnar i att alltid jaga efter det där nya som verkar kul och så står man där med tusen halvfärdiga projekt och inget klart. Man känner sig sänkt, dålig till och med, när man aldrig blir färdig med något.


Nu går vi in på vårt fjärde odlingsår och det känns som det är dags att skaffa lite mer fokus. Visst kan vi skaffa bin, fler djur, riva gamla huset, bygga växthus, odla svamp på stockar i dungen och göra något åt gränsmarkerna (vårt namn på rivningsområdet där ladugården stod). Men sen. Den största lärdomen av mina 3,5 år här, är nämligen att allt tar tid. Så otroligt mycket tid. Genom att springa runt och duttar lite här och var på vår 8000 kvm stora tomt, känns det inte som att det händer särskilt mycket, trots att vi jobbar arslet av oss ibland. Hur ska vi orka med det här? är frågan vi tillslut börjar ställa oss. Särskilt med en liten bebis. 


I år ska det inte vara så. I år ska vi ta en liten bit av tomten och göra klart. Vi ska fokusera på trädgård och lägga fokus närmast huset. Att lägga fokus nära huset i år har många fördelar. Den första är att vi kommer att ha en ettåring att se efter (hjälp!). Då är det bra att hålla sig nära huset där små fötter kan gå, istället för långt bort dit vi måste bära. Man kan smita ut och jobba en stund när hon sover och ändå finnas till hands när hon vaknar. Det utanför huset är också det första man ser när man tittar ut genom fönstret eller kommer hem, så att vara färdig där kommer ge en enorm kick, hoppas jag. 


Jag längtar så otroligt mycket efter att få börja gräva men tyvärr ser det ju inte ut som sommarbilderna just nu. Än så länge får jag nöja mig med att planera och drömma. 

måndag 12 februari 2018

Snöglass - kan man verkligen äta snö?

Idag var det lov och snön föll från himlen, så jag passade på att göra något som jag lovat barnen att vi ska göra: Snöglass!

 När jag var liten fick man inte äta snö för då kunde man få mask i magen och trots att jag vet att det är lika sant som att man kan få kramp om man badar direkt när man ätit, hör jag mig själv skrika:
- Ät inte snö! åt barnen hela tiden.
Det är svårt att skaka av sig barndomen. Så snöglass var lite terapi för mig och jag förstår verkligen varför barnen inte kan sluta äta snö, det var ju jättegott!


Idén kommer från senaste numret av Land, det här är vår variant på receptet.

Snöglass

3/4 dl grädde
1 tsk vaniljsocker
2 msk socker
1½ l nysnö

Vispa ihop grädde, socker och vaniljsocker snabbt. Det behöver inte bli fluffigt eller tjockt. Gå ut och hämta 1,5 l nysnö. Bara skopa i måtten utan att packa snön. Blanda gräddvispet med snön med en slickepott. Servera genast med strössel!



fredag 9 februari 2018

Det här med gödsel


Jag är dålig på att gödselvattna, det är en av mina svagheter som odlare. Särskilt inomhus, på vintern när man inte lägger gräsklipp runt växterna hela tiden så behövs det verkligen gödselvatten, har jag tänkt. Så för ganska många år sedan köpte jag en flaska blomsternäring och jag har inte använt mer än en fjärdedel. Det är bara den inomhusodlade salladen som fått en skvätt då och då för annars smakar den ingenting.

I år startade jag ju en maskkompost inomhus för att ta hand om det lilla avfall som hönsen inte äter upp. Förutom näringsrik jord producerar maskkomposten också lakvatten och det har jag använt för att vattna mina sallader och annan inomhusodling. Det har gjort att jag är mycket bättre på att gödselvattna än jag var innan.

Mina växter kan se lite hängiga ut, som exempelvis den här Habanero Dulcen som aldrig ville växa. Så ger man en liten dos lakvatten blandat med vatten och helt plötsligt är den grönare än tidigare, bladen sträcker ut sig och plantan växer sig större. På bara någon timme ser jag stor skillnad på bladens färg. Den blir en väldigt vacker mörkgrön. Betydligt mörkgrönare än vad den ser ut på bilden. Lysrör och blixt klarar inte av att skapa rätt färgåtergivning.


Så nu börjar jag förstå poängen med gödselvatten. Problemet var bara att jag hade så dålig gödning tidigare. Kanske kommer jag också lyckas få en stor skörd av just habanero i år med hjälp av mitt lakvatten. Jag har haft ganska mycket problem med just den sorten de senaste åren.

fredag 2 februari 2018

Så i februari (och snälla kan det sluta snöa snart)


Så var det äntligen februari. Januari var månaden som inte fanns i år. Vi var mer eller mindre sjuka mest hela tiden och snön bara föll och föll och föll. Vi har inte orkat skotta och börjar känna oss ganska instängda. Med februari kommer lite mer ljus, lite mer energi och förhoppningsvis möjlighet att njuta lite av snön istället för att bara försöka skotta den.

Ny månad innebär också att det är dags att hämta en ny bunt fröer i lådan och börja så. Jag kommer inte så alla idag, utan jobbar efter lite varje dag principen men det här är de fröer jag tänker så i februari:


Så i februari

Lök - Ailsa Craig
Lök - Sturon
Purjolök - Atal
Purjolök - Green Blue Winter
Taklök
Anisiop
Malbarspenat
Sparris - Mary Washington
Kryddtimjan
Oregano
Kungsmynta
Salvia
Mexikansk dragon (om den gror, fröet är visst från 2012 och jag är inte bra på att förvara fröer rätt)

Fram till vårdagjämningen måste man använda elektriskt ljus för allt man inte vintersår, så jag brukar hålla igen lite och bara så sånt som tar väldigt lång tid på sig. Men när purjolöken gror måste jag tända ljusen i källaren, för den blir bäst om den får stå kallt och växa långsamt och i källaren ryms det hur mycket fröer som helst så då kan jag lika gärna starta lite annat som också klarar kallt. Jag vill verkligen ha mer kryddörter nästa år och jag ska bygga ett särskilt kryddland, så jag startar lite sånt så att plantorna hinner växa till sig innan utplantering.

I övrigt är jag mest exalterad över att jag ska så sparris. Det har jag velat odla länge men inte haft någon aning om var jag ska sätta den. Nu finns en bra plan och jag hoppas på många plantor så att jag kan få mycket sparris.

Läs också: Så i januari

fredag 26 januari 2018

Fredagen i bilder


Jag har verkligen inte brytt mig om småfåglarna i år. Förlåt småfåglarna. Men så ville Noa se lite fler fåglar från sin fågelbok, så nu har jag fyllt på fågelbordet igen. Vårt fina fågelbord har farmor gjort på sin slöjdkurs. Tycker verkligen om det. 


Charlie har börjat äta ganska mycket mat och det betyder att jag får ägna mig åt något jag tycker väldigt mycket om: Mos. Det gäller att passa på. Mina andra barn började vägra mos när dom fick 4 tänder, så snart är det väl bara pasta som gäller för 3:an också. Idag blev det fruktmos. 


Noa har sett fram emot att Oskar ska vara föräldraledig i flera dagar. Han tänkte nämligen hjälpa Oskar, som precis har börjat spela Minecraft. Pappa verkar ha det svårt. "Alltså, vet du mamma. Han använde redstone facklor för att lysa upp huset och så förstod han inte varför det var så mörkt!" 


Solen lyste äntligen över bergskammen igen och himlen var klar, så jag passade på att skotta bort lite av all den snö som seglat ner över oss den senaste tiden. Jag brukar gilla snörika vintrar men jag tycker faktiskt att det räcker nu. Solen var fin i alla fall!


Så var det dags för att plantera om både vattenkrasse och basilika. Dom har påpekat det i någon vecka nu men idag hann jag äntligen med. Det blev lite sådd av purjolök också. Sorterna Atal och Blue Green Winter som jag odlat i några år nu. Ser fram emot färsk purjolök igen. 


Traditioner är viktiga. Ett tag efter jul när pepparkakor och andra kakor börjar kännas mjuka och trista, brukar jag göra dammsugare på resterna. Marsipanen var rest från Halloweenfesten. Restfika när det är som bäst.

fredag 19 januari 2018

Mål för 2018


Hur ska man lyckas jobba, ha småbarn, klippa gräset och samtidigt skapa ett permakulturparadis som producerar mängder med mat? Jag är inte helt säker men jag vet att en av nycklarna är att planera väldigt mycket. Förra året satte vi upp 10 mål för året och försökte sedan komma ihåg att jobba mot de målen i första hand. Den innehöll allt från att bli bättre på att be om hjälp, till att skaffa höns och bygga klart risstängsel. Vi klarade 7 av 10 mål.

Fördelen med att ha målen är att när man ska försöka prioritera vilket av alla tusen jobb som behöver göras som ska göras just den här veckan, så kan man titta på mållistan och få lite hjälp. Jag tycker att det har fungerat väldigt bra. I veckans vabb- och feberdimma satte vi oss och skrev 2018 års lista.

Bild från Julita gård

Mål för 2018


  • Minska vinden - Det finns planer på att bygga vindkraftverk i bergen ovanför oss och jag kan förstå varför. Det blåser väldigt mycket i vår lilla by. Bra för att myggen blåser bort, dåligt för känsliga växter. I år ska vi fortsätta projekt som jag startade förra hösten för att minska den hårda vinden. 

  • Förbättra uppvärmningen i huset - Vi värmer upp huset med en elpatron som är kopplad till en panna från 1960. Det är otroligt ineffektivt. Dessutom är fönster otäta och vinden inte särskilt isolerad. Här finns mycket att göra. 

  • Fler ätbara perenner och buskar - Sånt som ger år efter år utan särskilt mycket ansträngning alls. 
  • Prioritera skaparglädje och trivsel -Vi har arbetat hårt för att lära oss att prioritera och göra det som är viktigast. Lite för hårt kanske för vi känner att vi har tappat glädjen, skapandet och friheten som vi eftersträvar. I år ska vi våga göra det där lilla projektet bara för att det är kul trots att gräset är långt och hönsen behöver stängslas in. 

  • Bli av med rishögen och gammgaraget - Något vi inte lyckades med förra året. I år ska skräpet bort!

  • Renovera klart barnens rum - Eftersom vi inte blev klara förra året är det årets första projekt. 

  • Flytta hem tunnelväxthuset - Idag står tunnelväxthuset väldigt dåligt till. I en sluttning där den sena vårfrosten rinner ner, långt bort från vatten och människor. I vår flyttar vi det närmare huset för att kunna sköta om växterna där inne på ett mindre arbetsintensivt sätt. 

  • Uteplats nedanför köket - Vi har ingen uteplats i dagsläget, utan sitter bara på gräset och äter medan knorten biter oss i fötterna. Så i år ska vi bygga vår första lilla uteplats. Jag ser särskilt fram emot det här projektet faktiskt!

  • Lära oss kompost - Vår kompostering fungerar inte riktigt och vi får inte den där fina matjorden vi skulle vilja ha. I år ska vi lära oss mer och göra rätt.

  • Lära oss ta sticklingar - Plantor är dyra och om vi ska ha råd att fylla hela vår tomt med ätbara buskar och träd så är det dags att lära sig ta sticklingar. 
Så. Det var våra mål för 2018. Som ni ser innehåller listan både konkreta att göra saker, som att flytta tunnelväxthuset och bygga uteplats, och mer öppna punkter som förbättra uppvärmningen. De öppna punkterna låser oss inte i ett särskilt tänk. Idag är tanken att vi ska köpa en modernare acktank men om det inte fungerar kan vi ändra planen och ändå nå vårt mål. 


Den här listan kompletteras såklart med världens längsta att-göra-lista, månadsplanering och veckoplanering. Men mållistan är viktig. Den sätter riktningen för årets arbete. Nu ser jag väldigt mycket fram emot att sätta igång.

fredag 12 januari 2018

Dags att så - januari

Visserligen började jag så redan i mitten av december men nu i januari börjar det vara dags på riktigt. Nu ska långsamväxande växter till köksträdgården sås och lite perenna blommor som passar i permakulturprojektet. För att rymma min vinterodling och nya sådder fick vi skruva upp lite fler lysrör i hyllan.

 

I vinterodlingen står just nu lite ranglig sallad, vitlöksblast, basilika och vattenkrasse. Den delar plats med chilin jag sådde i december. 


En trappa ner på värmemattan står rotselleri, mer chili och några blodapelsinfrön som Noa sått i hopp om ett alldeles eget blodapelsinträd. Det gäller ju att hålla sig lite och bara så sånt som verkligen behöver riktigt lång tid för att utvecklas. En tomat eller gurka som sås nu kommer inte bli en bra planta. Ska man odla kronärtskocka bör den också petas ner i jorden nu. Jag hoppar dock den för jag har ingen bra plats för kronärtskockor i år. Den är lite svår att odla hos mig och behöver verkligen rätt plats om man ska hinna få några blomknoppar. 


I januari 2018 sår jag 

Rotselleri
Chili Espelette
Myskmadra
Humle
Hasselört

I december 2017 sådde jag

Rankspenat
Chili Habanero Dulce
Chili Jalapeno